Lördag 40 km: Det okända Göteborg

Beskrivning

Den­na bana går genom mind­re kän­da, men intres­san­ta och på sina håll myc­ket vack­ra, delar av Göte­borg. Det är stor chans att även du som är född, upp­vux­en och levt hela livet i Göte­borg kom­mer upp­täc­ka nya delar av staden.

Hisingsparken och Lundby gamla kyrkby

Dagen bör­jar med en kort busstur från Par­til­le Hem­värns­gård till Tuve. Där­i­från vand­rar du genom Hisingspar­ken – Göte­borgs störs­ta park – och vida­re genom Tole­red på väg till Eke­trä­ga­tan och sen vida­re ned mot Lindholmen.

På vägen pas­se­rar du genom en pit­to­resk skär­va av det som en gång i tiden var Lund­by gam­la kyrk­by. Där finns Lund­by gam­la kyr­ka som drott­ning Mar­ga­re­ta, regent över Sve­ri­ge, Nor­ge och Dan­mark, ofta besök­te vid sina vis­tel­ser på San­ne­går­den, en kungs­gård omnämnd redan i Erikskrö­ni­kan. Lite läng­re fram på vägen pas­se­rar du Lund­by nya kyr­ka upp­förd 1996 för att ersät­ta Lund­by nya kyr­ka upp­förd 1886 och ned­brun­nen 1993. (Unge­fär lika rörigt som nya Gam­la Ullevi.)

Lindholmen och Slottsberget

På Lind­hol­men pas­se­rar du den klas­sis­ka hamn­kro­gen Port Art­hur och går in i de gam­la varvs­ar­be­tar­kvar­te­ren på Lind­hol­men på väg upp mot Slottsberget.

Slotts­ber­get heter så för där låg Lind­hol­mens slott, var­i­från Sve­ri­ge och Nor­ge styr­des av kung Mag­nus Eriks­son på 1300-talet. Han gav det i mor­gon­gå­va till den bel­gis­ka prin­ses­san Blan­che av Namur, mer känd som drott­ning Blan­ka. Idag finns slot­tets ste­nar i hus­grun­der­na på stu­gor som varvs­ar­be­ta­re upp­för­de på 1800-talet. Bebyg­gel­sen på Slotts­ber­get ser ut som ett bohus­ländskt fis­ke­lä­ge mitt i stan.

Eriksberg

Från Slotts­ber­get tar du dig ned till bron över San­ne­gårds­ham­nen till Eriks­berg. Väl över bron föl­jer du gång­vä­gen upp på Sör­halls­ber­get. Gör gär­na en kort avstic­ka­re ut till ber­gets syd­li­gas­te brant. Där­i­från kom­mer du ha en stor­sla­gen vy över Göta älv genom Göte­borg. På vägen kom­mer du ock­så se en vakt­kur M39 som min­ner om and­ra världskriget.

Vand­ra längs Eriks­bergs­ka­jen och njut av folk­li­vet. Vid kajen hit­tar du Ostin­di­e­fa­ra­ren Göt­he­borg som är en repli­ka av den ostin­di­e­fa­ra­re som 1745 gick på grund och sjönk i Göte­borgs ham­nin­lopp. Läng­re fram pas­se­rar du bock­kra­nen som påmin­ner om att det inte var allt­för länge sedan Eriks­berg var ett varv.

Fort­sätt upp till Eriks­bergs­pla­tån och sen in i gröns­kan vid Älvs­borgs­brons nor­ra bro­fäs­te. Du går nu på histo­risk mark.

Karl IX:s Göteborg

När dagens Göte­borg grun­da­des 1621 av Gus­tav II Adolf var det tred­je för­sö­ket att eta­ble­ra en svensk stad vid Göta älvs myn­ning. Redan 1473 grun­da­de riks­fö­re­stån­da­ren Sten Stu­re (den äld­re) sta­den Nya Lödö­se. Res­ter­na av urgö­te­borg är idag stads­de­len Gam­lesta­den. Näs­ta för­sök kom 1603 när Karl IX gav hol­län­da­ren Cor­ne­li­us Cor­ne­li­us­son i upp­drag att byg­ga en stad just där du nu vand­rar. Men sta­den blev kort­va­rig – dans­kar­na brän­de ned den 1611. Av sta­den finns bara kyr­ko­ru­i­nen bevarad.

Dags för lite vila. På gräs­mat­tan vid bro­fäs­tet hit­tar du vår förs­ta kon­troll, där du kan fyl­la på depå­er och ta dig en stunds väl­för­tjänt vila.

Sjöbergen och Nya Varvet

Näs­ta etapp tar dig över Älvs­borgs­bron och in Sjö­ber­gens kolo­ni­lotts­om­rå­de. När vägen delar på sig ska du föl­ja sti­gar genom sko­gen ned mot Nya Var­vet. Det är många sti­gar och lätt att väl­ja fel. Så var upp­märk­sam och följ med på kartan.

Nya var­vet var nytt i bör­jan på 1700-talet när det anla­des som örlogs­hamn. Idag har 80 före­tag, insti­tu­tio­ner och utbild­nings­en­he­ter sin verk­sam­het här.

Fort­sätt österut längs söd­ra älv­stran­den. När du ser ett röd­må­lat flytt­block vid vatt­net har du nått ett av Göte­borgs mest kän­da rikt­mär­ken – Röda Sten. Histo­riskt har ste­nen fun­ge­rat som gräns­mar­ke­ring mel­lan Sve­ri­ge och Dan­mark, möj­li­gen redan under 1000-talet.

Klippan

Fort­sätt fram­åt under Älvs­borgs­bron. Du har nu kom­mit till Klip­pan – en av Göte­borgs älds­ta delar.

Klip­pan präglas av gam­mal hamn­stads­käns­la med kvar­va­ran­de bygg­na­der från 1700- och 1800-talet, som soc­ker­bru­ket och por­ter­bryg­ge­ri­et som bygg­des upp på 1850-talet av David Car­ne­gie. Det finns gam­la arbetar­bo­stä­der, sko­lor, kyr­kor, smed­jor, lager­hus och Sank­ta Bir­git­tas kapell i eng­elsk nygo­tisk stil. Vid Klip­pans kajer lig­ger fle­ra stor­seg­lan­de far­tyg och sku­tor förtöjda.

När du kor­sar A R Lorents Gata skym­tar du rui­ner­na av Älvs­borgs slott, nume­ra kal­lat Gam­la Älvs­borg, uppe på kul­len mel­lan husen. Älvs­borgs slott var en bety­del­se­full befäst­nings­an­lägg­ning från 1300-talet. När Nya Älvs­borgs fäst­ning bör­ja­de byg­gas i ham­nin­lop­pet 1653 för­lo­ra­de Älvs­borgs slott sin stra­te­gis­ka bety­del­se och spräng­des mel­lan 1660 och 1673. Idag åter­står bara sorg­ligt sköt­ta ruiner.

Offent­li­ga toaletter

• Röda Sten

Majorna

Efter att ha tagit dig ige­nom gång­tun­neln under Oscars­le­den är du i San­na som är en del av Majorna.

På Bruks­ga­tan finns en glass­bu­tik. Om den är öppen är det ett bra stäl­le att sval­ka sig på innan du fort­sät­ter dju­pa­re in i Majorna.

När du har nått Mari­a­ga­tan har du kom­mit till Kungs­la­du­gård. Nam­net kom­mer från att områ­det för­såg Älvs­borgs slott med livs­me­del. När Älvs­borgs slott över­gavs i mit­ten av 1600-talet var områ­det löne­för­mån och resi­dens för lands­höv­ding­en i Älvs­borgs län. Under 1800-talet väx­te bebyg­gel­sen utan­för stads­grän­sen på Kungs­la­du­går­dens mar­ker, som inför­li­va­des i Göte­borgs stad 1868.

Offent­li­ga toaletter

• Älvs­borgs­plan

Slottsskogen

Vand­ring­en fort­sät­ter in i sko­gen som en gång i tiden hör­de till Älvs­borgs slott: Slotts­sko­gen – nume­ra en äls­kad stadspark.

Här inne finns ock­så vår näs­ta kon­troll. Pas­sa på att väts­ka upp dig medan du tit­tar på folklivet.

Sen fort­sät­ter det brant upp­för Stig­bergså­sen, för­bi djur­går­dar, obser­va­to­ri­um och vat­ten­torn innan du till slut når Masthugget.

Offent­li­ga toaletter

• Slotts­sko­gen, Azaleadalen
• Slotts­sko­gen – Café Bräket

Masthugget

Banan gör en liten omväg för­bi Mast­hugg­s­kyr­kan för att du ska få nju­ta av den vid­un­der­li­ga utsik­ten över Göta älvs myn­ning (och för att banan ska bli 40 km). Där­ef­ter föl­jer den bac­kar ned till Mast­hugg­stor­get och in på And­ra Lång­ga­tan som tar dig till Järntorget.

Mast­hug­get för­kla­ra­des som förstad till Göte­borg redan 1646. Nam­net syf­tar på den till­verk­ning av skepps­mas­ter som före­kom i hamn­om­rå­det. Under 1800- och tidigt 1900-tal väx­te Mast­hug­get som arbe­tarstads­del med bebyg­gel­se domi­ne­rad av lands­höv­ding­e­hus – trä­hus med sten­bot­ten­vå­ning som rym­de buti­ker och verk­stä­der. Tyvärr ersat­tes des­sa hus av dagens betong­klum­par på 1960-talet.

And­ra Lång­ga­tan är en av Göte­borgs mer krog­tä­ta gator. Okänd för många turis­ter, men popu­lär bland göteborgare.

Järn­tor­get fick sitt namn från den järn­våg som fanns här från 1785 till 1892, där allt expor­tjärn från Göte­borgs hamn väg­des och kon­trol­le­ra­des. Jär­net trans­por­te­ra­des på älven från järn­bru­ken i Värm­land och Bergs­la­gen, och efter väg­ning skep­pa­des det vida­re ut i världen.

Haga och Järntorget

Du läm­nar Järn­tor­gets brus bakom dig och kom­mer in bland de idyl­lis­ka Haga-kvarteren.

Haga grun­da­des 1647 på order av drott­ning Kristi­na som Göte­borgs förs­ta förstad utan­för stads­mu­rar­na för fis­ka­re, båt­kar­lar och annat arbets­folk. Under 1800-talet väx­te stads­de­len kraf­tigt när indust­ri­a­lis­men loc­ka­de lands­bygds­bor till sta­den. Hund­ra­tals lands­höv­ding­e­hus – karak­te­ris­tis­ka trä­hus med sten­bot­ten­vå­ning – upp­för­des mel­lan 1876 och 1895.

På 1960-talet hota­des hela Haga av riv­ning, men en stark opi­ni­on väx­te fram och 1978 utsågs stads­de­len till riks­in­tres­se för kul­tur­min­nes­vår­den. Idag är Haga en levan­de stads­del med väl­be­va­rad 1800-tals­be­byg­gel­se, char­mi­ga café­er och små buti­ker längs Haga Nyga­ta – en påmin­nel­se om Göte­borgs arbetarhistoria.

Offent­li­ga toaletter

• Järn­tor­get

Vasastaden, Lorensberg, Avenyn och Götaplatsen

Gran­ne med Haga lig­ger Vasas­ta­den med sina pam­pi­ga sten­hus från 1870–1920. Områ­det präglas av stu­dent­liv med när­het till Göte­borgs Uni­ver­si­tet och Han­dels­hög­sko­lan och ett sten­kast där­i­från Chal­mers Tek­nis­ka Högskola.

Du läm­nar Vasas­ta­den och kom­mer in i Lorens­berg, döpt efter ett lan­de­ri som en gång låg nära där Götap­lat­sen lig­ger idag. Snart kom­mer du fram till Kungs­ports­a­ve­nyn, eller bara Ave­nyn som vi säger i Göteborg.

Ave­nyn är Göte­borgs parad­ga­ta som bygg­des i slu­tet av 1800-talet inspi­re­rad av euro­pe­is­ka bou­le­var­der som Champs-Élysé­es. Gatan, kan­tad av lin­dal­lé­er och sten­hus, är idag full av buti­ker, restau­rang­er och natt­liv. Vid Ave­nyns slut lig­ger Götap­lat­sen, anlagd 1923 för sta­dens 300-års­ju­bi­le­um. Här finns Posei­donsta­tyn av Carl Mil­les, Stads­tea­tern, Konst­mu­se­et och Kon­sert­hu­set – invigt 1935 med världs­be­römd aku­stik och hem för Göte­borgs Sym­fo­ni­ker. Götap­lat­sen är sta­dens kul­tu­rel­la nav med konst, musik och arki­tek­tur i cent­rum – en sym­bol för Göte­borgs rika kul­tur­arv och levan­de kulturliv.

Offent­li­ga toaletter

• Vasaplat­sen
• City Ave­nyn, Kungs­ports­a­ve­ny­en 34
• Stads­bib­li­o­te­ket, Götaplatsen

Evenemangsstråket

Efter att ha fort­satt för­bi Götap­lat­sen och Ren­strömspar­ken kom­mer du till Korsvägen.

Vid Kors­vä­gen bör­jar Göte­borgs eve­ne­mangs­stråk som sträc­ker sig längs Skå­ne­ga­tan, för­bi Nor­deu­ro­pas störs­ta mäss- och kon­gress­an­lägg­ning, Svens­ka Mäs­san, grun­dad 1918, och den iko­nis­ka are­nan Scan­di­na­vi­um, invigd 1971, ned till Sve­ri­ges störs­ta utom­husa­re­na, Nya Ulle­vi, byggd 1958 för fot­bolls-VM. Här vid Kors­vä­gen lig­ger ock­så Världs­kul­tur­mu­se­um, Uni­ver­sum och för­stås Lise­berg – Nor­dens störs­ta nöje­spark invigd 1923.

Offent­li­ga toaletter

• Kors­vä­gen (osä­kert om den är öppen)

Örgryte

Ta dig med stor för­sik­tig­het över det infer­no som kal­las Kors­vä­gen. Följ sedan Örgry­te­vä­gen under E6/​E20 och upp till Sankt Sig­frids plan. Mis­sa inte Örgryte gam­la kyr­ka på din vänst­ra sida. Från Sankt Sig­frids plan föl­jer du Dans­ka vägen för­bi Över­ås slott och Örgryte nya kyrka.

Örgryte gam­la kyr­ka har anor från 1200-talet. Det kraf­ti­ga kyrk­tor­net bygg­des 1748 och kyr­kan är känd för sina mag­ni­fi­ka roko­komål­ning­ar i taket från 1741 – bland de förs­ta uttryc­ken för roko­ko i Västsverige.

Örgryte nya kyr­ka invig­des 1890 i nygo­tisk stil efter att den gam­la kyr­kan bli­vit för liten under indust­ri­a­lis­mens genom­brott. Bland bidrags­gi­var­na fanns David Lund­ström, James Dick­son, David Car­ne­gie och Oscar Ekman – namn som alla präg­la­de Göte­borgs historia.

Strax efter Örgryte nya kyr­ka kom­mer du till en gräs­plätt där Präst­gårds­ga­tan viker av. Där vän­tar vi på dig med tred­je och sista kon­trol­len. Nu är det bara 10 km kvar till mål.

Kålltorp och Torpa

Du läm­nar Örgryte och kom­mer in i Kåll­torp när du når Delsjövägen.

Nam­net är gam­malt, belagt sedan 1416, och kom­mer från två går­dar där man odla­de myc­ket kål. Men det är inte där­för det heter Kåll­torp. För­le­det Kåll anses vara efter mans­nam­net Kol­le eller Kul­le. Efter­le­det torp menas ett nybyg­ge som bru­tits ut från en stör­re, äld­re by.

När du kom­mer till Kag­ge­leds­ga­tan har du kom­mit in i Torpa.

Tor­pa är en gam­mal plu­ral­form av torp och bety­der helt enkelt att det finns fle­ra nybyg­gen som bru­tits ut från en stör­re, äld­re by. I Johan III:s pri­vi­le­gi­er för Nya Lödö­se år 1572 fram­går att Tor­pa var en liten by.

Partille

När du kor­sat Gräns­vä­gen läm­nar du Göte­borgs kom­mun och kom­mer in i Par­til­le kommun.

Par­til­le var från bör­jan en kyrk­by. Kyr­kan upp­för­des någon gång mel­lan 1150 och 1250 och san­no­likt på grun­den av en ännu äld­re kyr­ka, san­no­likt en trä­kyr­ka. Sock­nen nämns i skrift förs­ta gång­en 1392.

Det moder­na Par­til­le väx­te fram i slu­tet av 1800-talet då fle­ra verk­sam­he­ter eta­ble­ra­des längs med Säveån.