Söndag 40 km: Stadsvandring

Beskrivning

Den­na bana bju­der på en stads­vand­ring genom mer eller mind­re kän­da områ­den i Göteborg.

Partille och Sävedalen

Dagen bör­jar med att du läm­nar Par­til­le Hem­värns­gård och vand­rar in mot Par­til­le tills du kan ta dig under Väst­ra stam­ba­nan och Säveån.

Det var runt Säveån som det moder­na Par­til­le väx­te fram i slu­tet av 1800-talet då fle­ra verk­sam­he­ter eta­ble­ra­des längs med Säveån. Långt innan dess var Par­til­le en kyrk­by. Kyr­kan upp­för­des någon gång mel­lan 1150 och 1250 och san­no­likt på grun­den av en ännu äld­re kyr­ka, san­no­likt en trä­kyr­ka. Sock­nen nämns i skrift förs­ta gång­en 1392.

När du har tagit dig under Väst­ra stam­ba­nan och Säveån krys­sar du dig fram genom bebyg­gel­sen ut till Land­vet­ter­vä­gen som du föl­jer upp till Björn­dam­men. Där­i­från blir det gång­väg till söd­ra delen av Sävedalen.

Säve­da­len het­te förr Ugg­lums by. När en järn­vägs­sta­tion anla­des 1917 val­des istäl­let nam­net Säve­da­len för att und­vi­ka för­väx­ling med Uck­lum i Bohuslän.

Björkekärr

När du har gått 7 km läm­nar du Par­til­le kom­mun bakom dig och kom­mer in i Göte­borgs kom­mun. Områ­det heter Björke­kärr och är känt för sin väl­be­va­ra­de 50-tals­mil­jö och sin genom­tänk­ta stads­pla­ne­ring i kupe­rad terräng.

Efter ytter­li­ga­re någ­ra kilo­me­ter kom­mer du till Tor­pa. Nam­net är en gam­mal plu­ral­form av torp, som inte bety­der röd liten stu­ga, utan nybyg­gen som bru­tits ut från en stör­re, äld­re by. Tor­pa bety­der helt enkelt nybyggd by som är utbru­ten från en äld­re by. Men så ny är inte Tor­pa läng­re. Byn omnämns redan i Johan III:s pri­vi­le­gi­er för Nya Lödö­se år 1572.

Här är det dags för dagens förs­ta kon­troll. Pas­sa på att ta något att dric­ka, byta soc­kar och lad­da bat­te­ri­er­na innan fär­den fortsätter.

Kålltorp

Strax efter kon­trol­len kom­mer du till Kålltorp.

Nam­net är gam­malt, belagt sedan 1416, och kom­mer från två går­dar där man odla­de myc­ket kål. Men det är inte där­för det heter Kåll­torp. För­le­det Kåll anses vara efter mans­nam­net Kol­le eller Kul­le. Med efter­le­det torp menas ett nybyg­ge som bru­tits ut från en stör­re, äld­re by.

Härlanda

När du kom­mer fram till Mun­ke­bäcks Allé ser du Här­lan­da nya kyr­ka på and­ra sidan vägen. Invid den lig­ger Här­lan­da kyr­ko­ru­in. Det var Gus­tav Vasa som 1528 lät riva den gam­la kyr­kan från 1100-talet för att få mate­ri­al till att byg­ga Nya Lödö­se kyrka.

Nya Lödö­se var Göte­borgs före­gång­a­re. Sta­den anla­des av riks­fö­re­stån­da­ren Sten Stu­re (den äld­re) 1473. Året där­på done­ra­des Här­lan­da by som låg invid kyr­kan. Res­ter­na av Nya Lödö­se är idag stads­de­len Gam­lesta­den som du kom­mer gå ige­nom på tillbakavägen.

För göte­bor­ga­re är Här­lan­da nog mest känd för sitt fäng­el­se som var i bruk mel­lan 1907 och 1997 och idag är K‑märkt. Du ser det på din vänst­ra sida medan du vand­rar Här­landa­vä­gen framåt.

Efter Här­lan­da­fäng­el­set ser du Öst­ra kyr­ko­går­den som anla­des 1860. Här vilar många kän­da Göte­bor­ga­re, bland and­ra Victor Ryd­berg, Sven Adolf Hed­lund, Otto Nor­denskjöld, Karin Boye, Sonya Heden­bratt och många fler.

Danska vägen och Lunden

När du kom­mer till Red­bergs­plat­sen tar du in på Dans­ka vägen och strax kom­mer du till Lunden.

Nam­net är känt sedan 1724. Det lär vara dans­kar som anla­de och under­höll vägen själ­va för att för­bätt­ra fram­kom­lig­he­ten för sina post­skjut­sar, som tyd­li­gen inte fick pas­se­ra ige­nom det befäs­ta Göte­borg. Nuva­ran­de sträck­ning till­kom 1961. Dess­förin­nan hade sträck­ning­en änd­rats både 1736 och 1923.

Områ­det du vand­rar i heter Lun­den efter en gård som omnämns förs­ta gång­en 1550.

Bö

När du når Valås­ga­tan läm­nar du Lun­den och kom­mer in i Bö. Nam­net är forn­väst­nor­diskt och bety­der gård. Och just den­na gård är känd sedan 1485.

På 1920-talet bygg­des här Bö Vil­las­tad och Örgryte Träd­gårds­stad. Vil­lor och rad­hus präg­la­des av 1920-talsklassicismen.

Bru­set från E6:an ökar allt­ef­tersom du fort­sät­ter för­bi Över­ås slott (byggt 1861), Sankt Sig­frids Plan (från 1920-talet) och Örgryte gam­la kyr­ka (byggd på 1400-talet på plat­sen för en trä­kyr­ka från 1000-talet).

Liseberg, Svenska mässan och Korsvägen

När du har gått under E6:an möts du av Lise­berg och Svens­ka mäs­san. Fram­me vid Kors­vä­gen får du se upp så att du inte blir påkörd. Här är som all­tid en helt galen tra­fik­si­tu­a­tion som inte har för­bätt­rats av byg­get av Västlänken.

Innan du fort­sät­ter in på Söd­ra vägen kan du kas­ta en blick till väns­ter på Uni­ver­sum och bakom det Världs­kul­tur­mu­se­et och till höger längs Skå­ne­ga­tan med bland annat Scan­di­na­vi­um och Nya Ullevi.

Lorensberg

Lise­berg ska­pa­des till Jubi­le­ums­ut­ställ­ning­en 1923. Det gjor­des ock­så Carl Mil­les sta­ty Posei­don som står på Götap­lat­sen. Dit kom­mer du efter att ha gått en bit på Söd­ra vägen och sen svängt väns­ter upp på Ber­ze­li­i­ga­tan. Här finns någ­ra av sta­dens stör­re kul­turin­sti­tu­tio­ner som Stads­bib­li­o­te­ket, Stads­tea­tern, Konst­mu­se­et, Konst­hal­len och Konserthuset.

Bakom konst­mu­se­et lig­ger Näck­ros­dam­men. På väg dit pas­se­rar du Hög­sko­lan för scen och musik och ser Huma­nis­tis­ka fakul­te­ten läng­re fram.

Run­da Näck­ros­dam­men och fort­sätt upp på Vik­tor Rydbergsgatan.

Offent­li­ga toaletter

• Stads­bib­li­o­te­ket, Götaplatsen
• Kungs­ports­a­ve­ny­en, City Avenyn

Johanneberg

Du har nu kom­mit till Johan­ne­berg. I områ­dets ståt­li­ga parad­vå­ning­ar kom en stor del av dåti­dens väl­bär­ga­de reda­re och fab­ri­kö­rer att bosät­ta sig. I syn­ner­het har kvar­te­ren kring Lorens­bergs vil­las­tad bebotts av infly­tel­se­ri­ka famil­jer som haft en bety­dan­de roll under och efter indust­ri­a­lis­mens Göteborg.

När du kom­mer ut på Gibral­tar­ga­tan och fort­sät­ter upp­för bac­ken kom­mer du ha Cam­pus Johan­ne­berg, som hör till Chal­mers Tek­nis­ka Hög­sko­la, på din hög­ra sida. Vid krö­net tar du höger in på Chal­mers Tvär­ga­ta och kor­sar cam­pu­set för att kom­ma ut vid huvu­den­trén. Där tar du in på Sven Hul­tins Gata och söker dig upp­för Hel­ge Zim­dals Gångväg.

Landala Egnahem

Hel­ge Zim­dals Gång­väg leder dig upp till Lan­da­la Egna­hem – en pit­to­resk enklav av små trä­hus i grått och brunt uppe på ber­get väs­ter om Chalmers.

Det är Göte­borgs förs­ta pla­ne­ra­de egna­hems­om­rå­de, ritat av natio­nal­ro­man­ti­kens sto­re arki­tekt Carl West­man (man­nen bakom Stock­holms stads­hus och Röhss­ka muse­et). De förs­ta famil­jer­na flyt­ta­de in 1914 och tio år sena­re stod områ­det fär­digt med 63 fas­tig­he­ter för 105 famil­jer. Idén var att van­li­ga arbe­ta­re skul­le få chan­sen att äga sitt eget hem istäl­let för att hyra. För att få en sam­man­hål­len stads­bild fick de boen­de väl­ja mel­lan endast två kulö­rer när husen skul­le målas: grått eller brunt. Idag är Lan­da­la Egna­hem klas­sat som riks­in­tres­se för kulturmiljövården.

Guldheden

När du läm­nar Lan­da­la Egna­hem, kor­sar Dok­tor Allads Gata och spår­vagns­spå­ren står du fram­för Dok­tor Fri­es torg. Du är nu på Guld­he­den – ett bostads­om­rå­de som till­kom mel­lan 1944 och 1953. Stads­de­len anses idag som ett skolex­em­pel på folk­hems­ti­dens arki­tek­tur. Här prö­va­des ock­så för förs­ta gång­en i Sve­ri­ge sys­te­ma­tisk sepa­ra­tion av gång- och cykel­tra­fik från biltrafik.

När du kom­mer till Wav­rin­skys Plats tar du dig tvär­sö­ver till Guld­hedstor­get. Där vän­tar vi med den and­ra kon­trol­len. Vila föt­ter­na och se till att få i dig en bit mat. Du är halvvägs.

Landala

Du tar dig ned­för bac­ken från Guld­hedstor­get och kom­mer in i Lan­da­la – inte att för­väx­la med Lan­da­la Egna­hem som du gick för­bi tidigare.

Det Lan­da­la du går genom idag är dock föga likt det Lan­da­la som låg här fram till 1970-talet. Då var det en typisk arbe­tarstads­del med omkring 2 200 bostä­der, de fles­ta utan inom­husto­a­lett eller dusch. Under ”riv­nings­hy­sterins” tid ansågs husen som omo­der­na och åren 1967–1973 jäm­na­des hela stads­de­len med mar­ken. Av det gam­la Lan­da­la finns idag bara Lan­da­la kapell från 1885 kvar – det flyt­ta­des undan när bull­doz­rar­na kom.

På den öde­lag­da mar­ken bygg­des under tidigt 1970-tal 2 600 nya lägen­he­ter i mil­jon­pro­gram­s­stil sam­la­de kring Lan­da­la Torg, som invig­des 1973. Av det gam­la rut­nä­tet, det rika gatu­li­vet och den lil­la ska­lan finns idag ing­et kvar.

Nam­net ”Lan­da­la” tros kom­ma från kop­par­sla­ga­ren Bengt Landin som ägde mar­ken 1782.

Vasastaden

När du vand­rar ned för Asch­bergs­ga­tan kom­mer du in i Vasas­ta­den, som är känt för sin sam­man­häng­an­de sten­stads­be­byg­gel­se från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal.

Stads­pla­nen är resul­ta­tet av Sve­ri­ges förs­ta stads­pla­ne­täv­ling, utlyst 1861. Hela 23 för­slag kom in, och det vin­nan­de för­sla­get från 1866 var inspi­re­rat av espla­nad­s­y­ste­men i Wien och Paris. Gator­na är bre­da, kvar­te­ren regel­bund­na och Vasa­ga­tan är anlagd som en parad­ga­ta med trä­dal­lé­er i mitten.

Idag är 65 pro­cent av husen bygg­da före 1930, vil­ket gör Vasas­ta­den till en av lan­dets bäst beva­ra­de stenstadsmiljöer.

När du kom­mer till Vasaplat­sen föl­jer du Vasa­ga­tan österut mot Avenyn.

Avenyn och Kungsportsplatsen

Kungs­ports­a­ve­nyn, eller Ave­nyn som alla göte­bor­ga­re säger, är Göte­borgs parad­ga­ta byggd på 1860-talet. Den skär rakt ige­nom det som en gång var lan­de­ri­er – sto­ra egen­do­mar utan­för stads­mu­rar­na där bor­ger­ska­pet hade sina som­mar­bo­stä­der och tobaksodlingar.

Vid Ave­nyns slut lig­ger Kungs­ports­bron från 1901, ritad av Eugen Thor­burn i ita­li­ensk renäs­sans­stil och invigd av Oscar II själv. Den tar dig över vall­gra­ven och du har nu kom­mit in i sta­dens histo­ris­ka kär­na som har det pro­sa­is­ka nam­net Inom Vallgraven.

Göte­borg grun­da­des 1621 av Gus­tav II Adolf. För att rita stads­pla­nen kal­la­de kung­en in neder­länds­ka ingen­jö­rer som la ut sta­den i ett rät­vink­ligt rut­nät med kana­ler – inspi­re­rat av Amsterdam.

På den plats där Kungs­ports­bron lig­ger låg från 1621 Sta­dens Port, sena­re omdöpt till Gam­le Por­ten, Söder Port och slut­li­gen Kungs­por­ten. Den revs 1836 och Kungs­ports­plat­sen bygg­des 1845.

Offent­li­ga toaletter

• Heden – kors­ning­en Söd­ra vägen/​Vasagatan
• Char­les Felix Lind­bergs plats

Inom Vallgraven

Ave­nyns för­läng­ning heter Öst­ra Hamn­ga­tan. Här gick en gång i tiden en kanal hela vägen ned till Lil­la Bom­men vid Göta Älv. Den lades igen i slu­tet av 1800-talet för att ge mer plats till den ökan­de tra­fi­ken på Göte­borgs för­näms­ta handelsgata.

Men du ska inte gå Öst­ra Hamn­ga­tan, utan föl­ja Söd­ra Larm­ga­tan för­bi Sto­ra Salu­hal­len byggd 1888–1889 och vida­re till Hvit­feld­ts­plat­sen. Där föl­jer du gatan ned mot vall­gra­ven, för­bi Eng­els­ka kyr­kan byggd 1857, och sväng­er in på Rosenlunds­ga­tan. Här ser du en av Göte­borgs mest iko­nis­ka bygg­na­der: Feskekôr­kan, upp­förd 1874. Det är en salu­hall för fisk och skaldjur.

När du kom­mer till Espe­ran­toplat­sen och tit­tar upp mot den mas­si­va bas­ti­o­nen Caro­lus XI Rex – en av få kvar­va­ran­de delar av Göte­borgs befäst­ning­ar – står du där Karl­spor­ten stod fram till 1821. Här­i­från kun­de man kom­ma in innan­för vall­gra­ven i den ravin där Kungs­ga­tan idag går upp. På väns­ter sida lig­ger Sto­ra Otter­häl­lan och på höger sida lig­ger Lil­la Otter­häl­lan, idag mer känd som Kungshöjd.

Enligt den folk­kä­ra legen­den stod Gus­tav II Adolf på Sto­ra Otter­häl­lan när han peka­de ner mot det san­ka del­tat vid Göta älv och fäll­de de beröm­da orden: ”Här ska sta­den ligga”.

Följ Kungs­ga­tan ned till Väst­ra Hamn­ga­tan. Som nam­net skvall­rar om gick ock­så här en kanal en gång i tiden. Nu får du nöja dig med att föl­ja gatan nor­rö­ver, för­bi dom­kyr­kan byggd 1815 på sam­ma plats som Göte­borgs förs­ta kyr­ka stod.

Offent­li­ga toaletter

• Kungs­ports­plat­sen
• Salu­hal­len, Restau­rang Bee Bar
• Väst­ra hamngatan

Nordstaden och Kronhuset

När du kom­mer fram till Sto­ra Hamn­ka­na­len går du över Käm­pebron och föl­jer sedan Smed­je­ga­tan. Du är nu i Nordstaden.

När Smed­je­ga­tan möter Post­ga­tan ser du Kron­huspar­ken fram­för dig. Gå ige­nom grin­den, sned­da par­ken och gå ut genom grin­den i muren som omgär­dar Kronhuset.

Kron­hu­set upp­för­des som ”ett artil­le­ri- och spann­måls­hus” 1643–1654. Det är Göte­borgs näst älds­ta pro­fa­na bygg­nad. Bara lands­höv­ding­ens resi­dens nära Käm­pebron är äldre.

När Karl X Gus­tav sam­man­kal­la­de riks­da­gen den 4 janu­a­ri 1660 använ­des Kron­hu­set som riks­sal. Bara någ­ra dagar sena­re insjuk­na­de kung­en. Den 13 feb­ru­a­ri dog Kung­en på resi­den­set. Kung­en dog vid en tid­punkt då Sve­ri­ge, på grund av hans poli­tik, hota­des på fle­ra sätt. Där­för stäng­des de tre stads­por­tar­na, för att inte nyhe­ten om kung­ens från­fäl­le skul­le spri­das, medan man i all hast för­be­red­de utro­pan­det av hans son, den endast fyra­å­ri­ge Karl XI, till ny kung. Den histo­ris­ka cere­mo­nin ägde rum i Kron­hu­sets riks­sal, som där­med för en kort tid för­vand­la­des från ett mili­tärt för­råd till Sve­ri­ges abso­lu­ta makt­cent­rum i en myc­ket kri­tisk tid.

Runt Kron­hu­set lig­ger Kron­hus­bo­dar­na – 1700-tals­verk­stä­der som idag rym­mer hant­ver­ka­re, kruk­ma­ka­re, sil­ver­sme­der och ett chokladkök.

När du har pas­se­rat Kron­hu­set kom­mer du till Gus­tav Adolfs Torg. Där lig­ger Råd­hu­set, vars älds­ta del från 1672 är ritad av Nico­de­mus Tes­sin den äld­re. Den funk­tio­na­lis­tis­ka till­bygg­na­den från 1936 är ett av Erik Gun­nar Asplunds inter­na­tio­nellt mest erkän­da verk, där moder­nis­men möter baroc­ken i en sofisti­ke­rad balans. Sär­skilt inte­ri­ö­ren betrak­tas idag som ett arki­tek­to­niskt mäs­ter­verk, hyl­lat för sitt rika ljusin­släpp och sina genom­ar­be­ta­de detal­jer som ska­par en unik och har­mo­nisk atmosfär.

På and­ra sidan tor­get bre­der Nords­tan ut sig, ett områ­de som vid invig­ning­en 1972 var Sve­ri­ges störs­ta sam­man­häng­an­de köp­cent­rum. Det som gör Nords­tan unikt är att det består av åtta sam­man­bygg­da stads­kvar­ter helt under tak. Den­na kon­struk­tion gör kom­plex­et till ett av Euro­pas störs­ta köp­cent­rum, där de ingla­sa­de gator­na rym­mer cir­ka 200 buti­ker och restau­rang­er samt 150 kon­tor. Med sina 35 mil­jo­ner besö­ka­re årli­gen är Nords­tan dess­utom en av de mest väl­be­sök­ta plat­ser­na i hela Skandinavien.

Offent­li­ga toaletter

• Stads­mu­se­et
• Trak­tö­ren, Köpmansgatan

Stampen

När du kom­mer till Drott­ning­tor­get möts du av det monu­men­ta­la före det­ta Central­post­hu­set från 1925. Till väns­ter har du Cen­tral­sta­tio­nen, invigd 1858. Och bakom dig har du Hotell Eggers från 1861. Här låg Drott­ning­por­ten. Den tred­je och sista av fäst­nings­sta­den Göte­borgs tre por­tar. Utan­för bör­jar områ­det som heter Stam­pen efter en ”stamp­kvarn” – en vat­ten­dri­ven anlägg­ning för tyg­be­red­ning – som under 1600-talet utnytt­ja­de vat­ten­kraf­ten i Fattighusån.

Vand­ring­en fort­sät­ter en kort sträc­ka längs Fat­tig­husån. Vid Pol­hems­plat­sen viker du av in på Odins­ga­tan som läng­re fram byter namn till Friggagatan.

Den­na sträc­ka kän­ne­teck­nas av en stor­ska­lig och enhet­lig bebyg­gel­se upp­förd under efter­krigs­ti­den. Arki­tek­tu­ren, med sina raka lin­jer och funk­tio­na­lis­tis­ka ide­al, speg­lar 1960-talets moder­na stads­pla­ne­ring och ska­par en tyd­lig kon­trast mot den äld­re innerstaden.

I slu­tet av Frig­ga­ga­tan pas­se­rar du den gam­la judis­ka begrav­nings­plat­sen från 1792.

Strax där­ef­ter tar du dig över E6 och kom­mer in i Olskroken.

Offent­li­ga toaletter

• Drott­ning­tor­get
• Drott­ning­tor­get, Västtrafik
• Odins park­grill

Olskroken

När du kom­mer in i Olskro­ken föl­jer du Red­bergs­vä­gen som har myc­ket gam­la anor. Här har sedan urmin­nes tider gått huvud­väg mot Västergötland.

Här utkäm­pa­des ock­så fle­ra blo­di­ga stri­der när kom­men­dan­ten Mår­ten Kra­kow för­sva­ra­de befäst­ning­en Gull­berg mot danskarna.

1866 beslöts att byg­ga en förstad för arbe­tar­klas­sen. Men det dröj­de till 1880 innan byg­get kom igång. Resul­ta­tet blev en av sta­dens mest renod­la­de arbe­tarstads­de­lar. Det väx­te fram en tät­be­byggd och sär­präg­lad pro­le­tär mil­jö som med tiden kom att präglas av svår trång­bodd­het. I sena­re tids debat­ter beskrevs områ­det ofta som ett slum­om­rå­de på grund av de brist­fäl­li­ga sani­tä­ra förhållandena.

Mel­lan 1973 och 1983 revs de gam­la husen och ersat­tes av dagens bygg­na­der. En av de få bygg­na­der som över­lev­de är Sankt Pau­li kyr­ka från 1882.

Redbergslid

Det är inte kons­tigt om du kän­ner igen dig när du kom­mer till Red­bergs­plat­sen. Här gick du tidi­ga­re idag. Men nu ska vi vika in på Ånäs­vä­gen och vand­ra genom Red­bergs­lids kvar­ter med lands­höv­ding­e­hus från 1920-talet.

Lands­höv­ding­e­hus är tre­vå­nings fler­bo­stads­hus med bot­ten­vå­ning­en i sten och and­ra och tred­je våning­en i trä. De upp­kom i Göte­borg på 1800-talet för att lösa bostads­bris­ten. Reg­ler­na sa näm­li­gen att man inte fick byg­ga bostads­hus i trä hög­re än två våning­ar på grund av brand­ris­ken. Och att byg­ga i sten gjor­de bostä­der­na för dyra. Så det koo­pe­ra­ti­va bostads­fö­re­ta­get Arbe­tar­nas Bygg­nads­för­e­ning kom på den kre­a­ti­va lös­ning­en att ansö­ka om att få byg­ga en våning i sten och två våning­ar i trä. Men det fick man inte. Men efter diver­se turer och över­kla­gan­den god­kän­des idén av lands­höv­ding­en i Göte­borgs och Bohus län, Albert Ehrens­värd den äld­re. Där­av namnet.

Bagaregården och Strömmensberg

När du pas­se­rar Red­berg­s­kyr­kan läm­nar du Red­bergs­lid och kom­mer in i Baga­re­går­den. Nam­net kom­mer av att baga­ren Joachim Schön­felt 1651 arren­de­ra­de en bit mark här.

Under åren 1907–27, då Albert Lili­en­berg var stads­in­gen­jör i Göte­borg, inför­des en ny typ av stads­plan, som var mer ore­gel­bun­den och anpas­sad till ter­räng­en. År 1911 fast­ställ­des en medel­tids­in­spi­re­rad stads­plan för hela Baga­re­går­den som blev inter­na­tio­nellt upp­märk­sam­mad på en stads­pla­ne­ut­ställ­ning. Den väst­ra delen av Baga­re­går­den bygg­des ut med lands­höv­ding­e­hus och vil­lor åren 1914–30. Lili­en­bergs plan för de öst­ra delar­na full­följ­des där­e­mot inte, utan istäl­let upp­rät­ta­des en ny stads­plan 1942 och områ­det som nume­ra kal­las Ström­mens­berg bebygg­des med lamell­hus och punkt­hus 1944–58.

Halv­vägs ned­för Ström­mens­berg gör du en avstic­ka­re in på Leff­lers­ga­tan. Där har vi vår tred­je och sista kon­troll. Nu åter­står bara en mil till mål.

Gamlestaden och Kviberg

Efter kon­trol­len tar du dig ned mot E20 som du kor­sar på en gång­bro. När du sena­re går över Säveån har du kom­mit till Gam­lesta­den där Nya Lödö­se en gång låg.

Du tar höger in på Artil­le­ri­ga­tan, som du föl­jer till Bel­levue. På din vänst­ra sida har du vack­ra lands­höv­ding­e­hus, som vitt­nar om att man vil­le byg­ga med kva­li­tet för arbe­tar­klas­sen. På din hög­ra sida har du Svens­ka Kul­la­ger­fa­bri­ken (SKF) som grun­da­des 1907 av Sven Wing­quist. Det är ing­en över­drift att säga att de kul­la­ger som till­ver­kats i des­sa bygg­na­der har fått hela värl­den att rul­la. Det är ock­så här, i SKF:s loka­ler, som det all­ra förs­ta Vol­vo-for­do­net såg dagens ljus på 1920-talet.

En bit efter att Artil­le­ri­ga­tan har bytt namn till Kvi­bergs­vä­gen gör du en avstic­ka­re för att föl­ja Luft­värns­ga­tan genom Kvi­berg kaser­ner. Des­sa bygg­des under 1890-talet. Här fanns Göta artil­le­ri­re­ge­men­te (A 2) mel­lan 1895 och 1962 samt Göta luft­värns­re­ge­men­te (Lv 6) mel­lan 1942 och 1994. Sedan Lv6 omlo­ka­li­se­ra­des till Halm­stad används Kvi­berg kaser­ner för idrott och and­ra ändamål.

Utby

När Kvi­bergs­vä­gen byter namn till Utby­vä­gen har du kom­mit till Utby. Här var det fram till bör­jan av 1900-talet jord­bruks­mark. Men mel­lan 1910 och 1960 bygg­des här en egna­hems­för­ort för göte­bor­ga­re som sök­te luft och grönska.

Utby är idag mest känt för sina lum­mi­ga vil­la­kvar­ter och de dra­ma­tis­ka Utby-klip­por­na som reser sig i norr. Klip­por­na är ett av Sve­ri­ges mest klas­sis­ka klät­ter­om­rå­den och loc­kar klätt­ra­re från hela landet.

Strax efter kors­ning­en vid Mell­by­le­den kor­sar du den lil­la Mell­by­bäc­ken och läm­nar där­med Göte­borg för att åter­vän­da till Par­til­le kommun.

Mellby och Lexby

Det förs­ta som möter dig när du kom­mer in i Par­til­le kom­mun är Mell­by – ett områ­de som histo­riskt fun­ge­rat som ett nav för Par­til­les indust­ri­el­la växtkraft.

Vand­ring­en fort­sät­ter längs Mell­by­vä­gen och tar dig snart fram till Par­til­le sta­tion vid Väst­ra stam­ba­nan. Sta­tio­nen invig­des 1856, sam­ti­digt som indust­ri­a­li­se­ring­en omvand­la­de den medel­ti­da kyrk­byn till dagens tätort. Men det nuva­ran­de sta­tions­hu­set, med fasad av rött tegel och gul puts, är byggt 1901 i jugendstil.

I Lex­by­ber­gen på and­ra sidan vägen bre­der Para­di­set ut sig. Det är en vil­las­tad från 1900 med pam­pi­ga trä­hus med snic­kargläd­je från vil­ka man kan nju­ta av utsik­ten över dalen.

Gans­ka snart kom­mer vi in i ett typiskt rad­hus­om­rå­de från 1970-talets mitt.

Men när du sväng­er in på Gam­la Lex­by­vä­gen änd­rar land­ska­pet snart karak­tär. Efter Lex­by sko­la är du plöts­ligt på lan­det och vand­rar sista kilo­me­tern genom ett vac­kert kul­tur­land­skap innan du slut­li­gen går i mål vid Par­til­le Hem­värns­gård, inrymd i de histo­ris­ka bygg­na­der­na till­hö­ran­de Lex­by Hålegård.